B2
Realismen. Efter romantikens förskönande av verkligheten började nu en ny epok där man berättade hur verkligheten egentligen så ut. Den kallas Realismen och var under åren 1830-1860. Hegels filosofi bestod både av idealism och realism. Han påstod att både krig och fred ingick i utvecklingen. Många författare hängde på hans idé och ville visa världen att allt inte är som i lyckliga sagor. Den engelska litteraturen var över vägande kritisk det fanns dock några undantag som t ex Browning som hade en ljus livssyn. Charles Dickens var en av dom mest kända realisterna han skrev bland annat Oliver Twist, Nicholas Nickleby mm. En annan realist från England var William Makepeace Thackeray som skrev mästerverken Vanity Fair och Historien om Henry Esmond. I Europa var det England som hade nått längst i kapitalism och industrialisering, och nöden var stor. Det var i England som Karl Marx skrev sitt stora verk, Das Kapital. Marx höll delvis med Hegel i hans filosofi men han hade en egen bild av den. Realismen dök upp mer och mer i den norska litteraturen på 1850 talet genom Camilla Collett men Ibsen och Bjornson blev den tidens största diktare. Ibsens teater pjäser om samhället hör till världslitteraturen. I Danmark framträdde en ny generation författare. Tidens strösta namn var H.C Andersen han skrev mest barnvänliga böcker. En annan känd förafattare i Danmark var Søren Kierkegaard som skrev många romaner som var baserade på filosofiska idéer. I början av realismen var Karl Johan Love Almquist Den mest kända författaren i Sverige. Han skrev både romantiska fantasier och realistiska romaner. Också under den här tiden skrev findlandsvensken Johan Ludvig Runeberg poesi med en stark fosterlandsanda. I Sydamerika började under här tiden gauchon, den sydamerikanska cowboyen bli känd. Anledningen till detta får man om man går bakåt i tiden. Gauchon blev till en legend och myt, hans framgång som nationalhjälte, får i främsta rummet ges till Jose Hernández och hans diktsamling "Martin Fierro". Några verk i Gaucholitteraturen är Bartolome, Hidalgo, Hilario Ascasubi och Estanislao del Campo
Klassicismen
Mella1600-1700 kallas litteraturen klassicistisk. Århundradets huvudland var Frankrike. I Frankrike pågick mellan de gamla och modernerna. De gamla ville ha en klassisk stil medan de moderna ville ha ett nytt språk. Nu skulle man skriva som La Fontaine, Molieve, Racine och Boileau. Ännu idag pratar man om dessa fyra herrar. Många tycker att dessa är de bästa författarna någonsin. Första hälften av århundradet var som en fortsättning på Renässansen. Men det som var väldigt snirkligt och idag skulle kanske tyckes vara lite för mycket. På slutet av seklet blev stilen mer klar och tydlig. Många gillade den nya stilen. Man började också att skriva mer realistiskt. Vi som lever nu kan ha svårt att förstå klassicismens stil. Man skrev inte så mycket om individer utan mer allmänna hos folk.
Renässansen
Efter medeltiden förändras samhället. Borgarklassen tar mer makt och adelsmännen blir fler. De filosofiska och humanistiska ämnena blev populärare. Man började översätta texter från grekiska till latin. Ficino var en duktig översättare och ökade intresset för grekiskan. Pico della Mirandola, holländaren Erasmus från Rotterdam och spanjoren Juan Luis Vives var stora humanister under 1500-talet. Texterna väckte också ett religiöst intresse. Dante erkänner sin tro på kärleken i Den gudomliga komedin. Ficinos bok gästabudet handlar om några damer och herrar som diskuterar kärleken. I medeltidens dikter möter man ofta morgonstjärnan. Torqauto Tasso skrev Det befriande Jerusalem som handlar om två nymfer och några riddare. När Leonardo da Vinci var sjutton år flyttade han in i Florens och blev lärling hos en målarmästare. Florens var konstnärerna, filosoferna och humanisternas stad. När 1500-talet började hade grekerna gett upp hoppet om att vinna över turkarna. Få humanister lärde sig trots allt inte grekiska. Man började även översätta naturvetenskapliga texter. Man började uppfostra sina barn på ett annorlunda sätt. Några tyckte att kvinnor skulle ha rätt att utbilda sig. Humanisterna var intresserade av historia.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home